Tjejmilen 2018

Från april 2018 fram till dagen för Tjejmilen, 1 september 2018, tränade jag systematiskt och envist. Jag var ju helt nybörjare på att jogga men också på att träna överhuvudtaget. Förutom joggning så tränade jag styrketräning på gym ett par gånger i veckan. Jag började med 2,5-kilometersrundor för att sedan succesivt öka längden på passen. Jag joggade sakta. Dels för att inte skada mig och dels för att inte tröttna och ge upp. Jag var noga med att återhämta mig ett par dagar efter varje pass. Jag kom upp i en mil ett par veckor före loppet. Min första mil utan att stanna! Min första mil överhuvudtaget.

Den 1 september tog jag bilen till min kompis Helene i Stockholm. Stina var redan där. Därifrån tog vi oss alla tre med tunnelbana till Gärdet och startområdet. Helene hade hämtat ut nummerlapparna dagen innan, vilket underlättade mycket. Stina och jag skulle delta i loppet, Helene var hejarklack.

Det var väldigt mycket folk överallt. Jag var lite nervös före start. Det här var något jag aldrig tidigare upplevt och jag kände mig långt utanför min comfort zone.

I god tid ställde jag mig i rätt startgrupp (den sista) och väntade. I Tjejmilen anmäler man sig i startgrupp efter hur lång tid man tror sig kunna springa milen på. För mig innebar det samma startgrupp som kvinnorna med picknickkorgar och gåstavar. Men vad gjorde det – nu var jag på plats, jag var redo att jogga mitt livs första lopp.

Före start var det uppvärmning med peppmusik och käcka kvinnor som hejade och ropade i mikrofoner och min nervositet steg rejält. Jag vågade inte värma upp så mycket, jag ville inte ta ut mig före loppet. Min egen uppvärmning fick bli de första kilometrarna i själva loppet.

Nu var vi äntligen iväg. Det kändes bra! Jag hade lite teknikstrul i början eftersom nätet inte fungerade först, men efter några hundra meter fick jag igång både Spotify och Runkeeper och allt var i sin ordning.

Banan är flack och väldigt trevlig. Man springer på Djurgården och vädret var kanonbra den här dagen så det var en mycket fin runda. Jag hade en egen vattenflaska i mitt bälte, jag bestämde mig innan för att jag inte ville stanna vid vätskekontrollerna. Det var nog eftersom jag aldrig hade sprungit ett lopp förut. Jag ville känna att jag var i kontroll över när och var jag skulle dricka.

Jag joggade på i min egen takt och klarade hela banan utan att stanna eller promenera.

Totalt slut gick jag i mål på tiden 1 timme och 13 minuter och fick min medalj runt halsen.

Jag gjorde det!

Jag har genomfört mitt första lopp! Målet var ju att komma i mål. Det var en riktig seger för mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *