Göteborgsvarvet 2019

Dagen efter Tjejmilen 2018 anmälde Stina sig själv och mig till nästa lopp. Vi hade ju båda mått så bra av att ha ett mål att träna mot. Nu måste vi ha ett nytt mål!

Hon tittade på mig och log och sa: ”Vad sägs om Göteborgsvarvet?”

Eeeehhh, ok sa jag, kanske det. Jag hade ingen aning om vad det var, vad det innebar och vad jag gav mig in på.

Det jag visste var:

Göteborgsvarvet är 21 kilometer.

Göteborgsvarvet skulle infalla den 18 maj 2019, vilket innebar att man inte skulle hinna träna så länge utomhus efter vintern innan det är dags för loppet.

Min björkpollenallergi brukar ha sin absolut värsta topp runt…. ja ungefär den 18 maj varje vår.

Runt den 18 maj varje år brukar det komma en värmebölja med typ 37 grader i skuggan i några dagar.

Men ok, jag ville ju ha ett mål och en utmaning.… så kör! Anmäl oss! Vi har ju varandra, vi ska fixa detta tillsammans!

Jag hade därefter en höst och vinter med mycket joggande inne på gymmet på löpbandet. Jag ville inte ge mig in på att springa ute på isgatorna med broddar i mörkret. Jag var inte redo för det.

Mitt psyke blev nog starkare, men kändes i många stunder väldigt svagt. Jag pendlade mellan att tänka (5% av tiden) ”Göteborgsvarvet blir en kul grej, det är bara att köra i sin egen takt”, till att tänka (95% av tiden) ”Vad sjutton har jag gett mig in på? Jag kommer att dö! De kommer att få skrapa upp mig från asfalten någonstans på vägen. ” (När jag i kombination med allergisk chock har smält/tuppat av/imploderat i värmen.)

Det jag var hundra procent säker på (min ”sanning”) var att detta var ett mycket seriöst lopp. Inte som Tjejmilen som var så snällt och förlåtande mot nybörjare utan i Göteborg blir det allvar. Alla kommer att vara elit och halvelit utom jag. Ingen kommer att GÅ en enda meter. Alla kommer undra vad Nalle Puh gör bland alla löpare.

För att få en bra träningsplan inför Göteborgsvarvet uppsökte jag Jimmie Söderquist massage och träning i Västerås. Jag gjorde en löpanalys hos dem och dessutom investerade jag i ett par PT-timmar och ett träningsprogram som jag sedan följde fram till loppet. Jag är extremt nöjd med träningsprogrammet jag fick från dem. Jag har det träningsprogrammet att tacka för att jag kom i så pass bra form som jag gjorde före loppet. Programmet var varierat och innehöll bland annat långpass, intervallpass, försöka springa 5 km på under 30 minuter samt fotstyrka och styrkepass för löpare. Jag följde det noggrant och dokumenterade min träning i en logg.

Det var en väldigt varm påsk i slutet av april vilket resulterade i att björkarna slog ut för fullt och min värsta allergiperiod inträffade en månad tidigare än vanligt. Det var tur. Vid tiden för Göteborgsvarvet var min allergi under kontroll med hjälp av mediciner och besvärade mig inte nämnvärt.

Veckan före loppet var hela jag som en stor brustablett. Man kan jämföra känslan med resfeber. Upprymd, glad, förväntansfull och nervös i en härlig blandning. Jag vaknade klockan 05.00 flera morgnar och var pigg. Kollade väderappen frenetiskt. Det såg ut att bli bra väder. 17 grader och moln. Perfekt!

På fredagen tog jag tåget till Stina som bor i närheten av Göteborg.

På lördagen var det dags.

Jag hade läst ganska mycket om loppet innan och sett filmer på youtube. Jag hade också pratat med min bror Robert som sprungit Göteborgsvarvet två gånger.

Jag visste ju från början att loppet var långt och efterhand började jag dessutom inse att det innehöll många och långa uppförsbackar.

Jag hade en plan. Den planen var att genom hela loppet hålla 7:15-fart (7 minuter och 15 sekunder per kilometer) förutom i uppförsbackarna där jag skulle gå.

Nu var det fler uppförsbackar och därmed mer promenad än vad jag hade trott men det gjorde ingenting. Många gick! Jag trodde ju som sagt att jag var den enda som skulle gå delar av banan och jag var ok med det, men vi var många som gick både i uppförsbackarna och på andra delar av banan. Jag var inte ensam. Och jag var definitivt inte den enda där som inte var elit eller halvelit.

Mitt bästa minne av hela loppet är när jag sprang över Älvsborgsbron, tog ur hörlurarna ur öronen och det enda som hördes var det rytmiska klapprandet från alla löpande fötter på bron. Det ljudet och den känslan i kombination med den fantastiska utsikten var en magisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

Jag gick uppför slutet av den lite sega uppförslutande Avenyn och när jag rundat Poseidon joggade jag på igen och tog en liten saltkringla (en sån som är som en liten salt pinne) som jag hade i mitt bälte. Jag hade läst mig till att det är bra att tillföra salt när man är igång två timmar eller mer och att en liten saltkringla kan fungera bra.

Göteborgsvarvet är en folkfest och människor går man ur huse längs banan. Folk står och sitter vid sidan av vägen och hejar och ropar och fikar eller dricker öl på filtar. Somliga har roliga skyltar och skriker hejarop som gjorde att jag log flera gånger.

Jag hade bestämt mig innan för att dricka vatten vid varje vätskekontroll för att undvika uttorkning. Det var ett smart drag som jag inte ångrar eftersom solen trotsade väderprognosen och det blev en väldigt varm eftermiddag. Det var bara det att min mage blev väldigt full av allt vatten och började göra ont. Så jag joggade med en mage full med vatten som ömmade, det kändes som jag hade svalt en fotboll. Förutom det hade jag inga krämpor alls. Benen, höfter, knän och fötter mådde prima genom hela loppet.

På flera ställen längs med banan stod duschar utställda som man kunde springa igenom. De kändes varje gång som en himmelsk skänk från ovan.

Jag har funderat på vad som var det svåraste med hela Varvet, eller vilken del som jag minst av allt skulle vilja göra om. Svaret är ingenting som hade att göra med själva loppet, utan jag kan säga att det värsta minnet var spårvagnsturen från området till pendeltåget efteråt. Det var det tuffaste med hela upplevelsen på grund av att när jag som mest behövde andas, vila, lugn och ro och frisk luft så hamnade jag i ett litet trångt, varmt och instängt utrymme som guppade fram. Det var så mycket folk och vi stod som packade sillar tätt inpå varandra. För att hålla i sig i svängarna var jag tvungen att hålla armen rakt upp för att nå ett handtag. Min arm ville inte hålla i något rakt upp, den ville som hela min övriga kropp – vila! Helt plötsligt spydde en kvinna bakom mig. Jag klarade mig på millimetern från att bli träffad. Jag rafsade fort som sjutton upp en plastpåse till henne från min väska. Efter loppet såg jag många som mådde dåligt på olika sätt. Då tänkte jag, ”Tänk att vi gör det här frivilligt”!  Mitt eget magont gick över så fort jag satte mig ner och vilade på pendeltågstationen vid Liseberg.

Min lördagskväll den 18 maj 2019 kan beskrivas såhär:

Medaljen runt halsen, glädjetårar i ögonen och champagne i glaset med min vän Stina.

Vi har tagit oss runt ett halvmaraton, och ett väldigt backigt sådant.

Vi satte ett mål och vi nådde det. Det skulle vara en rolig grej och det blev en väldigt rolig grej!

Visst är vägen till målet viktigare än själva målet, men den här kvällen var vi nöjda, tacksamma och stolta över en bra insats och en fantastiskt rolig upplevelse.

10 thoughts on “Göteborgsvarvet 2019

  1. Jag är så imponerad av din målmedvetenhet och ditt mod att möta det okända, det obekväma och så glad och tacksam över att få göra och uppleva detta med dig! Du har alltid varit en förebild och inspirationskälla för mig, nu inspirerar du mig i ytterligare en dimension.
    Tack ❤️

  2. Bra jobbat! Hade en liknande upplevelse för några år sedan. Kanske blir en repris. Vad säger du?

    1. Tack! 🙂 Jag måste träna mycket mer innan det blir en repris på Göteborgsvarvet. Robert rekommenderade mig innan att träna i 5:an på Björnön. Nu förstår jag vad han menade…. backträning! 🙂

  3. Imponerande. Bra kämpat. Jag vill gå från att spinna, promenera till att löpa mot mina mål. Halvmaran och hela. Jag behöver med ta stegen och du inspirerade mig. Tack ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *