Ruta ett?

De senaste veckorna känns det som att stormigt väder, längdskidor och slalom har tagit mycket av min tid och energi. Eftersom jag är nybörjare på skidor tar det mycket kraft och kräver ett antal dagars återhämtning. Jag hade en migränattack också i mitten på förra veckan, vilket jag mycket sällan får. Det var fruktansvärt och jag var slut ett bra tag efteråt. 

Fredagens eftermiddagsjogg kändes lite som om jag började om på ruta ett med löpning. Jättekonstig känsla. Jag var väldigt glad att vara igång igen i alla fall och det blev en jogg på fem kilometer.

Solen tittade fram på lördagen och jag tog en skogspromenad med familjen. Underbart för kropp och själ!

På söndagen blev det sju kilometers jogg. Fokus var att ta mig ut, att ta mig runt och att vara snäll mot mig själv. (Snäll mot mig själv betyder här att låta bli att frustrerat tänka på hur jag någonsin ska nå mitt mål på att klara fem kilometer på under 30 minuter utan hellre vara tacksam för att jag är ute och joggar överhuvudtaget.)

Det är första gången under mina snart två år som joggare som en kort tids uppehåll och sjukdom fick mig att hamna i en sådan här fysisk och mental svacka. 

Självklart är man inte på ruta ett för att man är i en svacka men det känns annorlunda. 

Nu gäller det att inte ge upp, att fortsätta ta mig ut regelbundet och att hitta tillbaks. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *