Skulle landat i Dublin nu

Ungefär vid lunchtid idag lördagen den 4 april 2020 skulle planet ha landat i Dublin. 

Ja, vilket i-landsproblem egentligen. Vilket lyxproblem. Det är inte ens ett problem i sammanhanget vi befinner oss i att jag inte får resa. Men ändå – jag hade mitt livs första resa till Irland bokad till idag. Den blev förstås stoppad av corona.

Jag skulle åka med min mamma till Dublin i fyra dagar. Det var så efterlängtat att få uppleva en liten glimt av irländsk folkmusik på plats i Dublin, att få prova irländsk traditionell mat och dryck, dyka ner i all fängslande historia, besöka museum med irländska författare och litteratur och även naturupplevelser var inplanerade i Wicklow mountains. Jag längtar efter att få absorbera den speciella känslan och atmosfären med Irland som jag alltid känt mig kopplad till. 

Mamma och jag gillar att resa och har rest en del tillsammans. Vi har bland annat varit på weekendresor i Prag och Malaga och även London och Barcelona och då var mina barn med också. Nu sitter både mamma och pappa som båda är över 70 år hemma och isolerar sig från omvärlden. Jag har hjälpt dem lite med att handla, men vi kan inte umgås som vanligt.

Jag försöker hoppfullt tänka att både spendera tid med mina föräldrar och resa till Dublin inte är avbokat, bara skjutet på framtiden. Nu övar jag på en mycket viktig andlig lektion – den att leva i nuet. Det är lätt att säga men inte lika lätt att i vardagen låta bli att hänga upp livet på det vi har att se fram emot. Lyckan ligger inte i nästa resa eller i nästa upplevelse. Lyckan finns inte i framtiden. Livet är här och nu. Stillheten och andetaget. Bli medveten om fågelsången. Tacksamhet för det vi har. Jag fortsätter att öva på den.

Och för att se något positivt med det hela – nu har jag antagligen tid att läsa ut James Joyces Odysseus innan jag åker till Irland. Vilken tur! 

Odysseus – tung att hålla i och svår att förstå. Men jag är nyfiken på varför den anses som 1900-talets mest inflytelserika litterära verk, så jag kämpar på. 

Milen på Björnön har blivit bästa sättet att starta helgen på för mig. Den här rundan är så obeskrivligt vacker. 

Den här farten blir det för mig om jag joggar på lugnt och går i alla uppförsbackar, stannar och fotar ett par gånger samt stannar och pratar lite med en kompis som tittade så nyfiket på mig innan den skuttade vidare in i skogen. 

Förövrigt gick jag på ett aprilskämt i onsdags med hull och hår. Aktivt uteliv Björnögården skrev på Facebook att de skulle öppna Björnöbacken för slalomåkning nästa vinter. De hade köpt in en ankarlift och snökanoner skrev de. Jag tyckte det var lite konstigt att de skulle konkurrera med Vedbobacken som kämpar så fint här i Västerås, och mycket riktigt så var det inte sant. Lättlurad!

En kvinna jag hade mailkontakt med för en bokning i Dublin lärde mig en irisk fras. 

Go raibh maiht agat – Thanks in Irish!

Försöker hitta tacksamhet i allt det svåra. Ta hand om er!

2 thoughts on “Skulle landat i Dublin nu

  1. Vilket energigivande inlägg! Jag tror att man genom att möta naturen som du gör under dina löpturer lär sig förstå vad lycka är. Att få ett kort möte med ett rådjur är ju magiskt! ”Språk men inga ord” för att citera Tomas Tranströmer; andlighet och gemenskap. Här och nu som du skriver om.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *