Milen på Björnön – april 2021

En ljuvlig söndag med vår i luften på Björnön. Blåsipporna har blommat ett tag, nu tittar även en del vitsippor fram ur sin slummer och lyser med full kraft på vissa ställen längs milspåret. 

Vid badplatsen på södra Björnön noterade jag att de har bränt gräset. Fick en liten chock först när jag möttes av synen. Sen kom jag och tänka på att jag hört talas om metoden att bränna gräs för att gynna ny vegetation, så kallad naturvårdsbränning. Denna kontrollerade brand kommer förhoppningsvis att gynna blommande växter, insekter och fjärilar på sikt.

Solen var varm idag och många olika slags fåglar sjöng och lekte. Tre hackspettar lekte nära mig, närmre än jag brukar se dem. De stannade inte upp för att vara med på ett foto. 

Vid badplatsen på norra Björnön såg vattnet så mjukt och inbjudande ut. 

10 kilometer tar längre tid än det borde eftersom jag måste stanna och beundra naturen. Jag tittar och jag fotar. Jag promenerar lite då och då. Utan lopp att träna inför har jag inte samma krav på mig själv att klara en viss tid. Jag jämför mig inte med andra, jag jämför mig knappt med mig själv längre. Ibland när jag stannar till är det nästan som om att jag kan höra min fina löparklockas djupa suck: ”Vad ska du med mig till egentligen?” Men jag älskar min löparklocka och tycker fortfarande att det är roligt att logga mina rundor.

Jag joggar för att kroppen vill. Är ute i skogen för att själen vill. Jag tror att jag blir stark av träd. Kanske lånar jag lite av deras styrka? Jag blir starkare och jag återhämtar mig. Jag orkar lite till.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *