Ner i svackan och upp igen

Jag tänker på omställningen att börja jobba igen efter sommarledigheten. Den känns och den syns. Mitt VO2Max i klockan visar det tydligt. Under ledigheten gick värdet upp från 40 till 41 och låg där genom några varma sköna sommarveckor. Samma vecka som jag började jobba och jag gav mig ut i skogen efter en arbetsdags slut dök värdet ner till 39. Jag har inte ett fysiskt krävande jobb och jag går inte särskilt många steg under dagen. Jag trivs fantastiskt bra med mitt jobb. Det måste vara omställningen i sig för redan nu efter ett par veckor på jobbet är värdet uppe på 40 igen och det börjar kännas normalt att ge sig ut och jogga efter jobbet. Klockan visar så tydligt att varje förändring har sin omställningstid och det är viktigt att ge det tid. Det var nog samma sak förra året i augusti om jag minns rätt.

Apropå steg på jobbet så har jag kommit i gång med lunchpromenader den här veckan. Miljön runt skolan jag jobbar på är fantastiskt fin och det känns som väl använd tid att ta en kort promenad och fylla på med solljus, frisk luft och gröna skogsintryck mitt på dagen.

Lingon och solstrålar på mina två senaste joggingturer; 6 kilometer i Säfsen och 5 kilometer på Björnön.

6 thoughts on “Ner i svackan och upp igen

  1. Otroligt fint skrivet . Varje dag man lever har man chansen att ta sig ur svackan och leva igen. Det blir alltid bättre med skogens magiska närvaro.

  2. Så fint, moget och klokt skrivet, Cecilia! Vilket föredöme du är! Konditionsålder 20! Beundransvärt!

Lämna ett svar till Cecilia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *